Förlossningsberättelse
Vi står mitt emot varandra vid vår köksö, när jag hör/känner ett "knäpp" nere runt höger ljumske samtidigt som det forsar vatten längs mina ben. Utbrister:
-Mitt vatten gick! Frida kollar på mig & säger:
-NEJ? (Fast jag ser i hennes blick att hon förstår)
Jag drar ner byxorna & vi båda glor på allt vatten. Frida blir överlycklig & börjar täcka in en stol, så att jag kan sätta mig där & gråta över vilket datum det är. 23/12 kl. 15:10. Dagen innan julafton.
Frida ringer förlossningen & vi får en tid för kontroll på förlossningen kl. 19 då jag inte har känt en enda värk eller så. Jag ringer mamma medan Frida packar det sista.
Vi går tillsammans ner & tar bilder på magen & duschar. Kl. 16:31 känner jag hur magen börjar göra ont, & jag förstår att jag får min första värk. Nästa kommer 16:37 & sen är det igång. När klockan är 17:00 ringer vi igen & säger att vi kommer in då det är 2-4 minuter mellan värkarna nu.
Vi hade bestämt oss för att föda i Karlskoga men kör över Örebro för att kunna köra en McDrive & kunna stanna på Örebro förlossning om det skulle behövas. Åker förbi båda avfarterna.
Vi skrivs in kl. 18. Då är jag 3cm öppen. Jag får en alvedon & lägger mig i badet en stund. Men vattnet kallnar snabbt & jag får en värmekudde på magen & massage i svanken av Frida. Barnmorskan berättar att de byter personal kl. 21:30 & att vi ska diskutera smärtlindring med den nya. Sagt & gjort! Jag andas genom värkarna & får även i mig lite mackor & saft emellanåt.
När vår nya barnmorska kommer, med röda strumpbyxor & en stor röd rosett i håret, så tycker hon att jag ska få epidural. Vi skrev inget förlossningsbrev utan sa att vi skulle ta allt som det kommer. Så om hon rekommenderade EDA så sa jag att då kör vi på det! Kl. 21:30 är jag öppen 4cm & de förklarar att det nog kommer ta tid.
I samma stund som hon kom fick jag lustgas, & HALLELUJA! Värkarna var som bortblåsta & jag visste helt plötsligt hur hela världen var uppbyggd! Börjar skratta & undersköterskan som var där kommer in & kollar för hon tror att jag gråter!
Kl. 22:40 kommer narkosläkaren för att sätta EDAn, detta är lite luddigt, hehe. Jag frågar iallafall när de ska sticka & de förklarar att jag redan fått den.
Ligger där & har det så himla bra när de förklarar att jag ska sluta med lustgasen. Men det förklarar jag att jag inte tycker är någon bra idé, det är ju så kul & bra?
Kl. Är nu 23:40, jag är visst öppen 10cm & det är dags att börja krysta. EDAn hann inte göra någon verkan.
Min fina fina älskling håller mig bakom ryggen så jag kan lägga all energi på värkarna. Kroppen liksom sköter sig själv. Den vet vad den ska göra så jag hjälper bara till & trycka lite extra. Personalen frågar mig hur det känns & jag svarar:
-Bajsigt!
De frågar vad jag menar jag & jag säger att jag känner att jag bajsat ner mig.
-Nej det har du inte, vi menar hur det går med krystvärkarna.
Frida får övertyga mig om att jag inte bajsat, haha! Det var min största skräck.
Någonstans här tar de fram en spegel så jag får se bebisens huvud, så häftigt!
Helt plötsligt börjar det svida & jag säger ynkligt:
-Nu gör det faktiskt väldigt ont..
De förklarar att huvudet är ute & under nästa värk kommer hon!
En liten, slät, inte blodig eller kladdig bebis med två stora ögon. Hon ger i från sig ett litet skrik men tystnar när de lägger henne på mitt bröst.
Nu var vi mammor, till en perfekt liten flicka.